Historien om Ramlösa börjar som de flesta andra historier, för väldigt länge sedan. Namnet Ramlösa tros komma redan från järnåldern, då namnet kommer sig av en sammansättning av två ord. Ramm, som betyder fuktig äng eller våtmark, och lösa som betyder sluttning, äng eller glänta.

Experter tror att själva dalen var ett kärr som senare torkade ut till förmån för bete och liknande bruk. Området har inte frambringat speciellt många arkeologiska fynd, vilket många tror beror på att man förr i världen helst inte levde i en dalgång. En dalgång är svår att försvara mot rövare och invaderande grannar, utan man valde hellre att bo på eller nära en höjd.

Bygden runt stadsdelen har däremot uppvisat gott om arkeologiska fynd, och detta tror man har att göra med den närliggande Råån (Råå-ån). Höjder och vattendrag var såklart perfekta boplatser för den tidigare människan, eftersom fiske och handel underlättades betydligt av att ha ett vattendrag i närheten.

På senare tid uppstod själva Hälsobrunnen, som för de flesta är närmast synonymt med själva området Ramlösa. Hälsobrunnen uppstod som ett rykte, om att de järnhaltiga källorna i Ramlösa skulle ha botgörande effekt och det började dra folk på 1700-talet. Redan innan detta upplevde Karl XI’s soldater de helande effekterna av vattnet. Under det Skånska Kriget (1675-1679) ska hans soldater ha kommit till Ramlösa för att vila upp sig under en kampanj. De ska ha druckit av vattnet och det lär ha botat soldaternas fältsjuka. Fältsjuka var ett samlingsnamn på de olika hygien- och bristsjukdomar som soldater ofta drabbades av förr på grund av dålig mat och smutsigt vatten. Detta blev början på legenden och myten om Ramlösavattnet och dess potenta och helande krafter. Några decennier senare skulle Lundaprofessorn Johan Jacob Döbelius börja kapitalisera på vattnet i källan.